kom så går vi.
så just när jag skulle till att uttrycka mig lite så petade sofie in sig i mitt öga. skitäckligt.
igår kväll hade jag bjudning hemma hos sofie. rollen som värdinna övergick till sofie själv när väl folket droppa in. (hon vill gärna inte lämna lägenheten med alltför många berusade människor kvar). stegen bar mot trädgårn. glada människor och många iaktagande har jag hört. (sorry to disappoint you all).
helst av allt ville jag förståss köra ut allt folk (alt. låsa in dem på toaletten) så att sofie/madde-feelingen kan fullbordas^^ för som vanligt lyckades jag hitta andra vägar fast nu är jag här igen. back to saftetyness.
shit igår. det var nageltrång, det var kallt och det regnade ute. och ändå tog sofie DOM DÄR skorna.

jag var jätteledsen och Viktor tröstade mig. (jag blev glad igen).

Z och Erik slog sina kloka huvuden ihop (eller de slog ihop huvudena iaf)

Clark Kent var inte ensam om leopardplåster.

vi delar glädjens tår och sorgens skratt.
que sera, sera.
som hade en trevlig kväll. som sprang till kryddan. (som körde woolfie). som åt god mat. som lyssnade på konversationer. som fick träffa efterlängtad person och personer som efterlängtas. som är dålig på att bryta in. som får konstiga, störande blickar. som ler och pillar i stearin. som gick till festen för att gå på efterfest. som hade störande/svindlande ont. som drack mojitos. som såg sjuka/geniala youtubeklipp. som fick höra glädjande ord. som kanske vill känna igen sig någonstans. som kröp ned i en uppvärmd säng. som taggar för the lördag (i kväll). som saknar men ler åt vacker människa. som lyssnar på Beatles (Laleh, Winnerbäck et cetera). som vet - att för sju år sedan idag dog George Harrison.
(i morgon blir det fotos)
lovely rita.
oj.
även fast jag ibland vill skrika, skälla och gå därifrån, så gnolar jag fortfarande på konsum.
gah!
jag sjunger och visslar.
ha! och jag fick något glädjerus när vi väl larmat och låst. jag skuttade och fann mig en ny väg hem (eftersom det är sjöar överallt). så sprang jag lite grann och till slut var jag hemma. tror att endorfinerna var adrenalin som pumpade då folk ska storhandla tio i nio. förstår inte. kommer nog aldrig förstå. stress!
sen.
inbillar jag mig, småförälskat, att "diskutera" är ett jäkligt konstigt ord att använda. ha!
lyckliga lördagen. mönster/omtumlande(?) lördagen och härnäst - en jäkligt bra lördag.
ps.
å natten. så trevlig. så som alltid. så rolig! (men så äcklig, ha!).
kortklippt och hundra saker att göra.
10-21
än vad du har hårda ord
ey, fuck. mycken trötthet.
fan va bekymrad jag blir.
var har jag tagit vägen?
konsten att säga i från.
-oj, vad uppdiktat det här blev då.
i vilket fall; 10-21, 10-21 - snö, snö, snö, snö

vem där?
[spara och publicera]
tillbaka i bubblan.
tack för att lyckan återvände. glädjeruset som fyllde mig på lyckliga lördagen. även om jag var så väldigt nere, kanske besviken. som jag sa. kanske då kanske alltid. som jag sa. men det vände. för ni var alla så vackra i går. så fina när ni halkade runt bland snö och förrädiska isfläckar. promillen var hög, om vi hade vingar flög vi högst av alla.
Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise
på avstånd. nu är det fan nog. och jag ska börja att sluta med något som aldrig får ett slut. som aldrig hade sin början. bara en tydlig markering. som väcker förstånd fast kanske inte så mycket mer.
krama märkbart min hand, du beundransvärda, så jag inte tror att du släpper taget.
och du pålitlige, ring mig då, mitt i natten.
ps. min första fredag.
hala vägar.
men jag tror bestämt att det bär av igen nu (ursäkta kvalitén).
ps. just let me hear some of that rock n' roll music
ingen likgiltighet här inte (ha!) och tackar så mycket för kommentar. även om det är svårt att förstå (lika flummigt som poesi). gillar även p0n.bloggens tre senaste rubriker; kört. kört. lookin good (with an American accent).
roll over Beethoven.
så underbar kväll med min underbara sofiz. vi är för underbara. att du igår sedan kämpade med en omöjlig uppgift (som jag visste du skulle klara). jag refererade många gånger till ett praktexempel (en god vän jag skickat oräkneliga uppsatser till sent om nätterna) för att kanske mestadels övertyga mig själv. strunt samma. du klarade det. men ironin i att du hade till på torsdag på dig, det är vad som får mitt hjärta att brista. dels av lidelse men, för att undvika lögnen, mest av glädje och skratt. för jag finner situationen lika rolig som vägen dit. känslor lika omtumlande som min vardag (och jag går inte ens i skolan längre). fast visst kände jag att övertyglesen av att lyckas hela tiden fanns där hos dig, jämsides med sanningen.
men minns också känslan av utlopp, bekräftelse och bara millimetern över gränsen. ha! jag somnade nästan för nöjd. att sedan vakna och känna sig lagom, lagom i själen. sedan var det alla små detaljer. som telefonsamtal, som får mig att skratta i själen. nej inte själen. det vore att ta i. men någonstans ljuder fnitter. sedan måste nämnas min bussfärd. då skratta jag så mycket, fyfan!

samt vad jag glömde att nämna. jag svalde min "stolthet". och för ett tag släppte all aggression och utbyttes av en omfamning. ett; hej! jag älskar faktiskt dig.
ont i halsen.
skala och riv ingefära. koka i vatten, ja, ganska länge. låt det ligga där ett tag. häll sedan över drycken i lämplig skål/mugg. riv skalet från en lime samt pressa ut saften och blanda med ingefärakoket. toppa med honung efter behag. drick så varmt som möjligt. sov helst till klockan ett pm. dagen efter. Åh vips!
(obs! bör drickas innan förkylningen brytit ut.)
kalejdoskop.
A girl with kaleidoscope eyes.
så vrid och vänd lite. se nya spännande mönster.
(typ som att säga, vad var det jag sa.* lika kul varje gång.
aah!)
och att vara jättehungrig. (och bristande synonymer för extrema känslobeskrivningar)
jag undrar vilka känsla som är starkast. hungerskänlan när den når sitt klimax. när du är alldeles för långt ifrån vadhelst ätbart, går (kanske cyklar i uppförsbacke) i spöregn eller snöstorm och känner hur benen snart vill vika sig. Eller är det känslorna som bedövar hungern. som gör den omärkbar. fastän du inte ätit medan flertalet timmar passerat?
jag vill ha ett rus. en hungerkänsla.
*redigering; det har jag sagt hela tiden (på tiden att du kom på det nu)
gah. i väg då!
let it be.
jag kanske vet.
Förståelse
I once knew a girl
In the years of my youth
With eyes like the summer
All beauty and truth
In the morning I fled
Left a note and it read
Someday you will be loved.
I cannot pretend that I felt any regret
Cause each broken heart will eventually mend
As the blood runs red down the needle and thread
Someday you will be loved.
jag kanske vet. men det vore fel att erkänna.
och jag tänker på den här hösten. jag har redan glömt den.
Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns
(så var det dags att byta lite musik)
och sen var det något mer åka-busstänkande.
fast säkert samma sak. inget nytt.
samtidigt finns torka-diskbänksfunderingar som väger tyngre.
fast som jag aldrig upplevt. kommer aldrig kunna känna och förstå.
självinsikt.
så omvänt. men så väntat.
och verkligen, verkligen, verkligen (hur fult det än är att skriva) suck.
on the first day of Christmas.
förutspå exakt hur kvällen kunde ha slutat. och välja att inte låta det ske.
jag önskar jag kunde tänka på någon annan varje dag.
tack för "filtar och varm choklad"