Only for you My Dear

Here I go again.
i alldeles lagom fart. och jag förvånas fortfarande nästan av den hysteri, som jag egentligen kanske önskar gjorde mig hysterisk. då jag stod på andra sidan, och kunde ställa frågan, som alltid får samma svar. ett ganska tråkigt svar.


så.
leg space och living on the edge. det är mina favoritmåndagar.
spontanious - att vara full på en (favorit)tisdag? okej. det händer. men jag trivs bra i min min gröna stickade. och vad betyder det? behövs nog inga frågetecken för innehållet borde inte spela någon roll. det gör det inte.

och imorgon är favoritonsdag, med sång och melodi. varma munkar*

*does your mother know that you're out?
favoritfredag. äntligen.

hat mot hela världen eftersom att varenda människa är idiotförklarad.
still counting.

old times-musikvideos och nutidsklipp från idolauditions
Mr. Loverman, Dirty Diana och jag är också lite förkyld.

och det här vet du inte om, men jag väntar på dig.
fast jag väntar ju inte på någon, inte på något. det kanske är ännu värre?
än att tänka på någon för att ha något att längta till. på låtsas.

så ändrar telefonsamtal så många planer, kastar runt.
flyttar en tid till en annan som kedjar fast en, på ett ställe, ställer till, ställer in.

så berodde kanske allting egentligen på för lite vatten och för mycket sol.

det är alltid läge för en french hotdog.

10.00 och alarmet säger gå och stoppa i dig ett jävla piller!
tröttsamt. men benskörhet är inget jag tordes leva med.
speciellt inte när det är så satans lätt att falla.

(8.8) timmar och oräkneliga antalet kunder (för att inte tala om kvitton) senare.
trött kan man bli och ändå ringer klockan 07.30 i morgon.

tack för idag! lustigt att bröd med bäst före datum 12, 13, 14 ändå kan fixera tanken vid personer som gör en glad. som gör att det blir kul (eller nåt) att sitta där och blippa streckkoder, samt trycka PLU-koder som sedan länge blivit en arbetsskada. tack.

och det är helt klart en jävla lögn att det här skulle vara ens bästa tid.
och sen finns det så många påminnelser, små bitar överallt.
vi får därefter välja att minnas eller inte. låta det vara eller spackla och måla över.
ibland bara måla över och låta bli att spackla, finliret, grundarbetet.

så ser jag på displayen att det är den 11 september just idag.
så ganska automatiskt tänker vi sju år tillbaka. Utan att egentligen tänka på att det är just sju år av minnen som vi hoppar tillbaka över för att komma ihåg en historisk händelse, som ju mer tiden går mest blir till just ett datum. Tillbaka till vad det var från början. Och alla de där dagarna som fyller ut dessa sju år, tänk att de gick så lätt att spola förbi. bara sådär.

Samtidigt är det många som fyller år idag och jag kan låta bli att tänka alltför långt tillbaka. För jag kan fortfarande minnas ett år tillbaka. Jag kan därefter välja att le, att trycka undan och le över bara det. Le för vad som var. Fortsätta le utan att minnas vad som följde. (Eller minnas även det men ändå kunna le). Låta vara, spackla för små bitar stämplade med "påminnelse" eller bara måla över. Jag kan välja vad jag vill göra av det minnet. Än så länge. Nästa år kommer jag fortfarande ihåg vad som då kommer vara åtta år tillbaka, men vad gäller två, det vet jag inte säkert.

spackel. jag har nog aldrig spacklat.

det var tydligen dags.

sömn är överskattat, fråga bara min mamma.
dessutom avspeglar målning (kring lister) din personlighet.
eftertänksam. sparsam. noggran. gillar att göra det flera gånger.
-men nu var det ju så att jag fått ett litet återfall. (kanske därför jag skriver här?)
så var försiktig med målandet om du inte vill att folk ska lära känna dig.

nej jag måste väl tillbaka och återta pensel för att rätta till fusket.