en gammal sång. ett gammalt golv.
idag ser jag ut som Madde, 14 år, förutom att mina ögon ser lite mer. har fyra år fler tillgodo som inte kan suddas bort varken från fasaden eller innerväggarna. och för stunden såhär i januari läser jag om människors tankar tillbaka i tiden. samtidigt som de fokuserar mest på framtiden och att lyckas på något sätt. så nu just idag ska jag göra en sådan där typ av hjälteinsats (och nej tyvärr, den innefattar inte att diska). fast det känns kanske mer som en plikt eller bara naturligt och såklart! vad annars? och en del av mig som måste ta hand om allt.
a day in the life.
hey, let's not talk about it.
men jag ska skriva ett tack. någon dag. eller kanske bara låta det vara och låta det flyta in i glömskan. för en gångs skull inte öppna boken och läsa upp de där, i slutändan, pinsamma (fast så ärliga och tacksamma) kapitlen. fast vem vet var ärligheten finns imorgon eller känns igen om ett år. om du aldrig ljuger kanske du vet. (även om ljuga är ett brett begrepp). och kanske gör ett tack ingen skillnad, fast det borde det alltid få göra. däremot vet jag att handskrivna tack är mycket större och ett sådant kommer du inte att få, inte idag.
I'd love to turn you on.
som jag sjungit sedan jag vaknade med orden på mina läppar i förrgår. och alltså tillbaka till det vardagliga. sista dagen på jobbet igår. ska lämna kläderna idag och äta lunch med min bästa jobbarkompis! lite oväntat men helt genomförbart. jag släpade fram alla famlijens resväskor igår och förvånades över deras litenhet. vad hade jag i minnet liksom? iaf är jag ganska (über)bra på att packa (även om mina packningsskills inte riktigt behövts än) och till min stora förväning är ju nästan allt i resväskan nu. TOPPEN!
och och och.
så jäkla sugen på en liten ort i skåne i höst. ha! sugen på hela grejen. skulle verkligen passa så bra. I know it.
men jag ska skriva ett tack. någon dag. eller kanske bara låta det vara och låta det flyta in i glömskan. för en gångs skull inte öppna boken och läsa upp de där, i slutändan, pinsamma (fast så ärliga och tacksamma) kapitlen. fast vem vet var ärligheten finns imorgon eller känns igen om ett år. om du aldrig ljuger kanske du vet. (även om ljuga är ett brett begrepp). och kanske gör ett tack ingen skillnad, fast det borde det alltid få göra. däremot vet jag att handskrivna tack är mycket större och ett sådant kommer du inte att få, inte idag.
I'd love to turn you on.
som jag sjungit sedan jag vaknade med orden på mina läppar i förrgår. och alltså tillbaka till det vardagliga. sista dagen på jobbet igår. ska lämna kläderna idag och äta lunch med min bästa jobbarkompis! lite oväntat men helt genomförbart. jag släpade fram alla famlijens resväskor igår och förvånades över deras litenhet. vad hade jag i minnet liksom? iaf är jag ganska (über)bra på att packa (även om mina packningsskills inte riktigt behövts än) och till min stora förväning är ju nästan allt i resväskan nu. TOPPEN!
och och och.
så jäkla sugen på en liten ort i skåne i höst. ha! sugen på hela grejen. skulle verkligen passa så bra. I know it.
fan sofie, det är 2009.
ett nytt år och vi blickar framåt. men det här är stunder långt tillbaka som är ovärderliga!
tack för igår, tack för idag, tack för imorgon.
