påväg.
Då sitter jag på bussen då. Bästa stället att filosofera på. Låt se. Brottby trafikplats. En stund kvar på mig att fundera över existensiella frågor? Tänkte att allt skrivande här inte fick bli alltför vardagligt, mina tankar kan ju inte vara alltför intressanta (iaf inte de som handlar om busstidtabeller, hälsoaspekter eller föda). Men jag funderar också över rätt och fel och sådanna saker. Jag antar att vi stöter på det hela tiden. Valet och kvalet. Hur man ska agera (eller reagera).
Exempevis har jag svårt att förstå hur man kan bli tillsammans med någon som dumpat en. Förhållanden som pendlar fram och tillbaka. Ändå kan jag ju fortfarande inte döma att det är helt fel. Jag kan samtidigt förstå att man kan känna så, ge det en andra chans. Frågan är bara hur ofta en andra (tredje, fjärde?) chans leder till något värt att ge en chans. Jag vet faktiskt inte. Det är klart man måste våga. Testa, bluffa och chansa. Bara köra på! Ibland känns det som att vi alltid blir sårade på ett eller annat sätt (och det är väl ibland därför vi inte testar igen?). Men det kanske är bättre än att gömma sig bakom rädslan. Alla erfarenheter är bra, även de dåliga.
Så kör, försiktigt.
Exempevis har jag svårt att förstå hur man kan bli tillsammans med någon som dumpat en. Förhållanden som pendlar fram och tillbaka. Ändå kan jag ju fortfarande inte döma att det är helt fel. Jag kan samtidigt förstå att man kan känna så, ge det en andra chans. Frågan är bara hur ofta en andra (tredje, fjärde?) chans leder till något värt att ge en chans. Jag vet faktiskt inte. Det är klart man måste våga. Testa, bluffa och chansa. Bara köra på! Ibland känns det som att vi alltid blir sårade på ett eller annat sätt (och det är väl ibland därför vi inte testar igen?). Men det kanske är bättre än att gömma sig bakom rädslan. Alla erfarenheter är bra, även de dåliga.
Så kör, försiktigt.
Kommentarer
Trackback
