dom som skriver ljuger.
jag sa, kom älskling, vi går.
Man lär sig av sina misstag. Det må vara sant. Men ibland verkar det ta lite tid att inse vad ett misstag egentligen är. Som att börja röka. Det är ju inte ett misstag förrän man är beroende.
Så varför upprepa dessa mönster? Varför skapa dessa behov? Hur kommer det sig att vi självmant blir självdestruktiva, att vi repetitivt utför handlingar med ett så välkänt utfall. Begraver vi förra snedsteget i det nästkommande? Eller trampar vi i samma spår som förut, i tron om att det ska skapa mindra uppståndelse? Vi smyger baklänges i snön för att vilseleda men det slutar bara med att vi själva står vilse.
Samtidigt vet jag att det krävs mer än vårväder, att spåren smälter bort. Ro i min själ. Fyll min själ med ro.
Så god afton nattens äventyr och illdåd.
God morgon söndagsångest,
eller sov gott med goda råd?
Okej, vet att du är mycket för det bildliga, men måste få ta något bokstavligt. Du menar att en cigarett inte är ett misstag? Jag tycker du har fel.
jag kanske var lite otydlig i mitt resonemang. visst första ciggen är ett misstag i sig men det är inte förrän man är beroende som många kanske reflekterar över det. som i, äsch, jag kan testa, en två ggr. eller det kanske är en dålig jämförelse eller så får jag inte fram vad jag menar. jag menar nog att man upprepar saker fast man vet att det är dåligt. och gör man det för att det inte är ett "misstag" förrän man är beroende.
