Only for you My Dear

Ibland hör man en låt som bara så väl stämmer överens med en händelse från ens eget liv. Det i sin tur leder till att man minns allt så väl, känner känslan, begrundar och sörjer(?) en stund. Ögonblicket känns lite speciellt. Men det betyder ju knappast att man är speciell eller på något sätt utvald. Snarare att någon annan känt exakt likadant (och antagligen en miljon andra människor därtill). Nå, är det en tröst? Kanske. En gemensam nämnare som för de brustna hjärtan samman.

Och sen finns det ju så betydligt värre hemskheter i världen (lidande som lidande, sorg som sorg?). Ändå varken orkar eller vill jag tänka över världssvälten när jag är ledsen. Eller kan ett sådant faktum få mig att må bättre? Snarare känner jag mig nog ännu mer patetisk eftersom att jag gräver ner mig i onödiga, fåniga känslor som inte är någonting i jämförelse med alla ohyggliga situationer jag faktiskt slipper undan varje dag.

Så om vi vänder på det. Jag skriver en text, är det någon som tänker samma ord i samma sekund? (Eller åtminstone upplevt samma känsla?). Eller handlar det kanske om en tolkning av ord? Jag tror att orden må vara olika, berättelsen har olika början och slut, men känslan är densamma. Sorg, rädsla, osäkerhet, förtvivlan eller skam.

Så ett tips! Dra åtminstone upp persiennerna när solen lyser ute (det är någonting om att vi svenskar behöver solljus).