Sexuella trakasserier
Egentligen skulle jag ha skrivit det här i tisdags men det hanns inte med.
Jag hatar inte män, jag hatar att vara kvinna.
Häromdagen stod jag och väntade på pendeln i Sundbyberg. Jag står och läser ett litet häfte om säljtips jag fått från min chef. Plötslgit kommer en (typ 45årig?) man fram, ställer sig brevid och fråga på engelska vad jag läser. Först uppfattar jag inte frågan och ursäktar mig. Förklarar sen vad jag gör och tänker jaha, vad är det här för snubbe. Lustigt, är ju kul med folk som försöker småprata på perrongen (och inte vara så tillbaka och svensk) tänker jag. Sen börjar han fråga vad jag ska göra i helgen, konversationen börjar bli lite olustig och jag ljuger, säger att jag ska jobba. Tåget kommer jag sätter mig han sätter sig mittemot. Han säger att han ska bjuda mig på middag men jag säger nej, nej. Fortfarande trevligt men avvisande. Vad fan tror han egentligen? Jag ignoerar honom och läser i mina papper. Sen när han äntligen ska gå av reser han sig upp. säger hejdå , jag säger hejdå men det oerhört frustrerande är att han såklart smeker mig över knäet. Åh. fett irriterande. Kränkande men samtidigt vet jag inte hur jag ska reagera. Det är ju inte så att han uppträder otrevligt, bara perverst och stört. Och inte heller så att han greppar tag men det är bara det där lilla, att han överhuvudtaget rör vid mig. Jag kanske hatar män trots allt.
Jag hatar inte män, jag hatar att vara kvinna.
Häromdagen stod jag och väntade på pendeln i Sundbyberg. Jag står och läser ett litet häfte om säljtips jag fått från min chef. Plötslgit kommer en (typ 45årig?) man fram, ställer sig brevid och fråga på engelska vad jag läser. Först uppfattar jag inte frågan och ursäktar mig. Förklarar sen vad jag gör och tänker jaha, vad är det här för snubbe. Lustigt, är ju kul med folk som försöker småprata på perrongen (och inte vara så tillbaka och svensk) tänker jag. Sen börjar han fråga vad jag ska göra i helgen, konversationen börjar bli lite olustig och jag ljuger, säger att jag ska jobba. Tåget kommer jag sätter mig han sätter sig mittemot. Han säger att han ska bjuda mig på middag men jag säger nej, nej. Fortfarande trevligt men avvisande. Vad fan tror han egentligen? Jag ignoerar honom och läser i mina papper. Sen när han äntligen ska gå av reser han sig upp. säger hejdå , jag säger hejdå men det oerhört frustrerande är att han såklart smeker mig över knäet. Åh. fett irriterande. Kränkande men samtidigt vet jag inte hur jag ska reagera. Det är ju inte så att han uppträder otrevligt, bara perverst och stört. Och inte heller så att han greppar tag men det är bara det där lilla, att han överhuvudtaget rör vid mig. Jag kanske hatar män trots allt.
Kommentarer
Trackback
