wouldn't it be nice

You know I've got this magic number.
återigen får jag ett samtal. vad är grejen med mitt så älskade nummer? det är inte ens mitt! Jag undrar om Magnus hade samma problem. Nåväl, man får stå ut med klickande... då och då "lär man ju känna" dessa feltryckare, även om det inte varit så givande.

Ikväll fick jag en känsla lagd över kroppen. Mickis ringde och rörde till det i mig. Fest! Nej, nej. Jag vart trött, trött på ett tal. 17. Det är så sjukt uttjatat. Varför frågar alla något som redan har ett givet svar? Nej. Men visst har jag haft det trevligt ikväll. Inte tänkt mig något annat. Inte velat annat heller. Jag skrattade extra högt under 'Tomten är far till alla barnen'. Bara för att ha extra kul. Tänkte; vill jag vara här? Inte mer eller mindre här, än någon annanstans blir väl svaret. Förutom ett ställe och det stör mig. Sanning ska man inte förneka, men är det sant? Sådär som när jag skrattar högt för att ha extra kul, när jag är så glad men jag skulle kunna gråta. Inte för att jag är ledsen, utan glad. Fast det är så jobbigt att inte hålla om, som att känna sig instängd, fastbunden. Men jag vet inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0