bakslag

tystnad. ångest är något jag underviker att känna. det är så överskattat. och försvarsmekanismer undrar jag om de verkar på mig, för jag kan så ofta analysera varje tanke eller handling. varje känsla. fast om jag inte känner ångest kanske hela jag ligger tryggt (trängd) under försvarets pansar. alternativt ständig ångest. men nej. fortfarande så överskattat.

ja. detta kan man spekulera kring. tänka över. försöka tränga bort. så kan man andas. gå ner i kobran och upp i hunden. och vilja skrika. fast oftast vara tyst. irriternade tyst. fast egentligen skulle inga ord göra det bättre. inte för stunden. inte i onödan. men bit inte fast i dessa ord. perspektiv är så vackert. tycker bara det är lustigt att konstatera. fortsätta analysera och egentligen inte komma fram till det man vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0