Only for you My Dear

Jag ägnar mig såklart fortfarande åt selektiv perception. Kan inte låta bli att leta efter små tecken, symboler och betingade påfund. Vi ser och vi hör det vi vill. Låter mig styras in i vidskeplighet och tvångsmässiga beteenden. Dock inte "tillräckligt" svag för att fastna. Inte "tillräckligt" bräcklig för att mista större del av kontrollen. För upprätt för att "chansen" skulle finnas.

Och jag kan inte låta bli
att krampaktigt gripa tag
efter ingenting
när jag påminns av Tvivel
och låtsas
att allt stämmer in så bra.
Jag vill bara gå hem med dig
...
vad kan jag säga
mera?

Och jag irrar ohämmad runt utan större bekräftelse om varför.

Och tanken på att storebror skulle ha kommit hem nästa måndag (nästa måndag!) är nästan hjärteskärande, när jag väl inser hur snart det hade varit. Men kanske hade inte skillnaden blivit särsklit markant. Bara jublande för stunden... men fortfarande skärande.

Och jag fortsätter i mitt rastlösa mönster,
Blev glad över ett blogginlägg
men fortfarande en liten känsla av att inte kunna röra sig, fastspänd men helt fri.