så vacker utan spackel.
och det är helt klart en jävla lögn att det här skulle vara ens bästa tid.
och sen finns det så många påminnelser, små bitar överallt.
vi får därefter välja att minnas eller inte. låta det vara eller spackla och måla över.
ibland bara måla över och låta bli att spackla, finliret, grundarbetet.
så ser jag på displayen att det är den 11 september just idag.
så ganska automatiskt tänker vi sju år tillbaka. Utan att egentligen tänka på att det är just sju år av minnen som vi hoppar tillbaka över för att komma ihåg en historisk händelse, som ju mer tiden går mest blir till just ett datum. Tillbaka till vad det var från början. Och alla de där dagarna som fyller ut dessa sju år, tänk att de gick så lätt att spola förbi. bara sådär.
Samtidigt är det många som fyller år idag och jag kan låta bli att tänka alltför långt tillbaka. För jag kan fortfarande minnas ett år tillbaka. Jag kan därefter välja att le, att trycka undan och le över bara det. Le för vad som var. Fortsätta le utan att minnas vad som följde. (Eller minnas även det men ändå kunna le). Låta vara, spackla för små bitar stämplade med "påminnelse" eller bara måla över. Jag kan välja vad jag vill göra av det minnet. Än så länge. Nästa år kommer jag fortfarande ihåg vad som då kommer vara åtta år tillbaka, men vad gäller två, det vet jag inte säkert.
spackel. jag har nog aldrig spacklat.
och sen finns det så många påminnelser, små bitar överallt.
vi får därefter välja att minnas eller inte. låta det vara eller spackla och måla över.
ibland bara måla över och låta bli att spackla, finliret, grundarbetet.
så ser jag på displayen att det är den 11 september just idag.
så ganska automatiskt tänker vi sju år tillbaka. Utan att egentligen tänka på att det är just sju år av minnen som vi hoppar tillbaka över för att komma ihåg en historisk händelse, som ju mer tiden går mest blir till just ett datum. Tillbaka till vad det var från början. Och alla de där dagarna som fyller ut dessa sju år, tänk att de gick så lätt att spola förbi. bara sådär.
Samtidigt är det många som fyller år idag och jag kan låta bli att tänka alltför långt tillbaka. För jag kan fortfarande minnas ett år tillbaka. Jag kan därefter välja att le, att trycka undan och le över bara det. Le för vad som var. Fortsätta le utan att minnas vad som följde. (Eller minnas även det men ändå kunna le). Låta vara, spackla för små bitar stämplade med "påminnelse" eller bara måla över. Jag kan välja vad jag vill göra av det minnet. Än så länge. Nästa år kommer jag fortfarande ihåg vad som då kommer vara åtta år tillbaka, men vad gäller två, det vet jag inte säkert.
spackel. jag har nog aldrig spacklat.
Kommentarer
Trackback
